http://www.slade40years.com/, Slade, Dave Hill, Don Powell, Jim Lea, Noddy Holder, Glamrock, Slade40years, Don Powell Fanclub, Wolverhampton, Bilston, Slade-fans, Slade-toudates, Original-Slade, Glamrock, Superyob, Universe, Far Far Away, Run away, My Oh My,
2011 - Slade's 45th year on the road
21.12.2011 Uppsala, Sweden: Nostalgifest med Slade
UNT 22.12.2011 Stefan Warnqvist kultur@unt.se
"RECENSION: Slades spelning på onsdagskvällen blev en blandad upplevelse, men deras stora spelglädje lyste definitivt upp decembermörkret, skriver Stefan Warnqvist.
Slade Katalin, onsdag:
BÄST: Spelglädjen, inte minst i avslutande extranumret Merry Xmas Everybody.
SÄMST: Att Noddy Holder inte längre är med i gruppen
Under första halvan av 70-talet radade den engelska gruppen Slade upp den hitsingeln efter den andra. Halvdussinet listettor i hemlandet talar sitt tydliga språk. Därefter dalade populariteten även om skivorna fortsatte att ges ut. I mitten av 80-talet kom tillbaka med två stora hits, My oh my och Run run away, och fick uppleva en ny popularitetsperiod.
När dagens upplaga av Slade spelade på Katalin på onsdagskvällen blev det en renodlad nostalgifest. Från gruppens ursprungliga sättning finns gitarristen Dave Hill och trummisen Don Powell fortfarande kvar, och båda har bibehållit sin entusiasm för musiken. Powell såg ut som ett saligt barn på julafton när han bankade loss på de gamla hitlåtarna, och Hill studsade runt scenen med närmast manisk energi. Precis som förr drog Hills klädsel – svart skjorta, silverglittrig väst och hatt med girlanger – blickarna till sig, och hans ösiga spelglädje smittade av sig på publiken som sjöng med i var och varannan låt.
Slades storhet ligger mycket i förmågan att skapa feststämning med sin musik. Låtarna blandar slamrig glamrock med fotbollsarenaskrål och fyllefolkmusik, och tack vare de allsångsvänliga refrängerna och den allestädes närvarande glimten i ögat blir Slade ett charmigt band med stort hjärta. De är inte de subtila och komplexa nyansernas mästare, och gör inga större avvikelser från sin beprövade formel, men det är också just det som är tjusningen med dem.
...
Summa summarum blev Slades spelning en ganska blandad upplevelse, men deras stora spelglädje lyste definitivt upp decembermörkret."
http://www.unt.se/kultur/konsert/nostalgifest-med-slade--1601009.aspx
Slade at KOKO, London 18.12.2011
Thanks a lot to Volker in Weimar for the great photos from Slade concert at KOKO on Sunday 18.12.2011 !
KOKO, London 18.12.2011
Metal Talk/Mark Taylor:
"So here it is, Merry Christmas, everybody's having fun, look to the future now, it's only just begun... Despite the fact that Noddy Holder kicked off his platform boots and hung up his mirrored hat for the final time in 1992, closely followed by fellow songwriter and bassist Jim Lea, no one can really blame super yob guitarist Dave Hill and drummer Don Powell for wanting to keep the Slade flame burning alive.
Of course Slade without Noddy will never be the same - how can it be? However the legacy and the music lives on. There are many fans who were too young to see Slade originally who are happy to settle for second best and many older hardcore Slade fans who just want to keep on rocking here tonight and hear anthems that influenced the whole American Metal scene.
It's a fact - if it wasn't for Slade, there would be no Kiss, Twisted Sister or Motley Crue. Slade were the biggest selling single act in the seventies, selling over six and a half million records and also being the first band to have three singles go straight in at the number one spot.
...
The fans are in festive spirit with many wearing Santa hats and there also some great colourful Slade lookalikes in the audience making for a very party atmosphere. Just as well, as the performance is being filmed for a future DVD.
...
The packed audience is behind the band from the start. Not just relying on their golden hits, it was good to see Slade open up with 'We'll Bring The House Down', soon followed by 'Lock Up Your Daughters' both hits later on in their career in the eighties.
...
Much later rarities were thrown into the set too, including the Dave Hill penned 'Red Hot'. This rocker was originally the b-side of Slade's last single 'Universe'. 'Hear Ya Callin'' was another rocker written with Don Powell in 2002. Naturally it was those top ten greats that went down the best with 'The Bangin' Man' and 'Mama We're All Crazee Now' putting this party into overdrive.
Having not really enjoyed it first time round, 'My Oh My', was a master stroke live with scarves and voices held aloft and do I really need to tell you how fantastic 'Cum On Feel The Noize' and 'Merry Xmas Everybody' was? You don't belong on this planet if you can't stomp and sing along to these tracks.
...
Yes Slade made some big noize tonight. I got down and got with it. Keep on rocking Slade!
Set list:
We'll Bring The House Down
Take Me Bak 'Ome
Lock Up Your Daughters
Far Far Away
Everyday
Look Wot U Dun
Red Hot
Coz I Luv You
Run Runaway
M'hat M'coat
Hear Ya Callin'
Gudbuy T'Jane
The Bangin Man
Mama Weer All Crazee Now
Get Down Get With It
My Oh My
Cum On Feel The Noize
Merry Xmas Everybody"
http://www.metaltalk.net/columns/20101739.php
26.11.2011 Limbourg, Le Kursaal (Belgium)
08.10.2011 Offenbach Stadthalle, Germany: "As years go by -
Beat beat beat"
45 years going on:
* Slade 1966 ->
* "Beat beat beat" tv program 1966 ->
OP-Online 10.10.2011:
Gefilmt wurde das in Offenbach, Ende der 60er Jahre, der Ausschnitt, der da am Samstag auf der Bühne läuft, stammt aus den Archiven des Hessischen Rundfunks.
Günter Doll war damals unter den Zuschauern. Als 17-Jähriger erlebt Doll den großartigen Hendrix bei „beat, beat, beat“ in der Stadthalle. Die war gerade fertiggestellt und galt als neuester architektonischer Schrei. Doll hatte Glück gehabt. Er kam an Freikarten, „weil ich wen kannte“.
Heute kann es für andere von Vorteil sein, Doll zu kennen. Der Leiter der Kultur und Sportverwaltung der Stadt zeichnet zum sechsten Mal verantwortlich für die Wiederbelebung von „beat, beat, beat“. Die sollte 2006 in Zusammenarbeit mit dem Hessen-Sender eigentlich ein einmaliges Ereignis zum 40. Jubiläum bleiben. Doch die Nachfrage war so groß, dass es sich lohnte, die Geschichte zu wiederholen.
...
Als wohl prominenteste Band, die an dem Abend vorspielt, gilt die Gruppe „Slade“. Ihre Ursprünge hat die Band im Jahre 1964. Von damals sitzen und stehen heute noch Schlagzeuger Don Powell und Gitarrist Dave Hill auf der Bühne. In den siebziger Jahren „terrorisierte Slade die Charts“, umschreibt der bekannte HR1-Moderator Werner Reinke, der durchs Programm führt, den damals großen Erfolg der Glam-Rock-Truppe.
Schon vor deren Auftritt drängen sich Christoph und die anderen Mitglieder vom „Slade Fanclub Fammersbach“ an die Bühne. Der Club gründete sich vor zwei Jahren. Keiner der 13 Mitglieder im Alter von 18 bis 39 Jahren kann deren große Zeit erlebt haben. Initialzündung sei der Song „My oh My“ gewesen, den sie auf einer Party im Radio gehört hätten. „Das ist praktisch unser Lied“, erklärt Christoph, warum der Name des Titels auf ihren T-Shirts steht, dessen Melodie auch den Text der Vereinshymne von Bayern München trägt.
Nichts von seiner Energie scheint Dave Hill (65) verloren zu haben. Der in seinem Sergeant-Pepper-Kostüm clownesk wirkende Gitarrist dürfte sämtliche Nummern schon tausende von Malen gespielt haben. Abgenudelt hört es sich dennoch nicht an, was Hill und Kollegen ihren Zuhörern bieten.
„Die Hardcore-Fans stehen vor den Boxen“, gibt Günter Doll hinter der Bühne Wasserstandsmeldung vom Geschehen in der Halle. Nur Hartgesottene halten das aus. Dave Hill schützt sich jedenfalls vor der eigenen Lautstärke. Kurz vor dem Auftritt greift er zum Ohropax."
http://www.op-online.de/nachrichten/offenbach/vorsorglich-ohropax-1438868.html
27.8.2011 Helgeå festival in Knislinge, Sweden
"Dinosaurier utan några ålderskrämpor"
"Slade. Jag vet inte var jag ska börja. Min generation, 80-talisterna, verkar inte ha någon större kännedom om detta gamla brittiska glamrockband. Åtminstone inte när jag frågar runt bland mina musikervänner. Det hade inte jag heller innan jag såg dem i lördags på Helgeåfestivalen. Visst, deras två kanske största hits “My Oh My” och “Run Runaway” har jag hört, men utan att registrera avsändaren. De har spelat sedan 1960-talet och håller alltså på fortfarande. De tillhör de odödliga 40-talisterna som vägrar att gå i pension. Och varför skulle de? De är ju fantastiska.
Jag står och trampar lera framför den stora stora scenen. Nej, det är inget kul och inte något som “hör till” på festival. Inte enligt min mening, mera något av ett nödvändigt ont. Tur då att Slade får mig att fullständigt glömma bort leran och tillåta mig själv att sjunka ytterligare en bit ner i marken.
Bandet består av fyra dinosaurier, eller i alla fall tre, basisten och violinisten John Berry ser något yngre ut än övriga fossiler. Förutom John Berry och de två originalmedlemmarna Dave Hill, gitarr, och Don Powell, trummor, består bandet av också av sångaren och gitarristen Mal McNulty. Som för övrigt har fantastiska röstresurser.
Slade är musikaliskt skickliga och de behandlar instrumenten klanderfritt, men kanske också ett uns på ren rutin. Det är inte första gången de spelar just dessa riff och ackordbyten. Det är framförallt gitarristen Dave Hill som drar ögonen åt sig. 65-åringen tycks outtömlig på energi och spelglädje. Han ler konstant under den timmeslånga spelningen, hoppar runt, fram och tillbaka och upp och ner över hela scenen. Efter låtarna ställer han sig längst fram på scenen och slår ut med armarna och tar emot publikens jubel. Det är fröjd att få bevittna denna sanna glädje och eufori Dave Hill tycks uppleva denna lördag i Knislinge. Men förmodligen har det ingenting med Knislinge att göra, han får mig att tro att han älskar att stå på scen med Slade varenda gång han får tillfälle. I annat fall är han en oerhört skicklig skådespelare. Det kvittar vilket egentligen, upplevelsen blir densamma – nämligen fenomenalt trevlig och underhållande.
I deras låtar hör man spår av Led Zeppelin, Queen, Rod Stewart, Guns N' Roses och många fler från den så kallade glamrockeran. Jag väntar förstås på de två låtarna jag känner igen. Främst vill jag höra arenarockballaden “My Oh My” som var en stor hit även i Sverige 1983 och 1984. Den har allt, hockeykör, höjningar och gåshudsfaktor.
Den kommer som extranummer, precis som sig bör. Jag är nöjd. Jag inser att jag just tagit del av ett stycke musikhistoria i Knislinge, i leran som jag för en timme glömde bort."
http://www.laholmstidning.se/article/20110828/NOJE/708289876/1007/-/dinosaurier-utan-alderskrampor
"Run Runaway" video:
Run Runaway 27.08.2011 Knislinge, Sweden
20.08.2011 Dormagen, Germany
NGZ 22.08.2011 von Feline Gerstenberg:
Bereits im vergangenen Jahr rockten sie mit ihren Klassikern die Bühne – Manfred Mann's Earth Band. Das war am Freitag nicht anders. Und auch die schrille Rockgruppe Slade riss am Samstag das Publikum von den Stühlen.
Am vergangenen Freitag bewies das beschauliche Zons, dass es weit mehr zu bieten hat als Überreste einer mittelalterlichen Burg.
...
Die Top-Acts
Slade Die englische Glam- und Hard-Rock-Band ist die erfolgreichste britische Band der 1970er Jahre. Sie landeten 17 Top-Twenty-Hits, sechs davon Nummer 1.
Manfred Mann's Earth Band 1971 gründete der südafrikanische Keyboarder zusammen mit Colin Pattenden, Chris Slade und Mick Rogers die "Earth Band".
Kurz nach neun kam dann Manfred Mann's Earth Band auf die Bühne. Da konnte das Publikum in Erinnerungen an alte Zeiten schwelgen. Bei Klassikern wie "For you", "Blinded by the light", "Mighty Quinn", oder "Davy's on the road again" strahlten die Gesichter und es wurde lautstark mitgesungen. Der 52-jährige Sänger Robert Hart sorgte mit seiner rauchigen Stimme für Gänsehaut pur.
Am Samstag dann hauten die Musiker der Rockgruppe Slade so richtig auf den Putz. Nicht nur ihr Glitzer-Outfit war mit dem von Manfred Mann's Earth Band nicht vergleichbar, auch die Bühnenperformances hätten unterschiedlicher nicht sein können. "Are you all crazy now?", rief Mal McNulty um das Lied "Mamma weer all crazy now" anzustimmen. Die Glam- und Hard-Rock Band aus England sorgte für "die größte Stimmung, die bisher eine Band auf der Freilichtbühne in Zons geboten hat", meinte Olaf Moll vom mit veranstaltendem Kulturbüro der Stadt Dormagen. Außer ein paar Ausnahmen hatte sich das Publikum erhoben und tanzte zu den Songs der 70er-Jahre. Gitarrist Dave Hill erinnerte mit seinem großen schwarzen Hut an einen Zauberer, während der Schlagzeuger Don Powell durchaus Ähnlichkeiten mit Albert Einstein aufwies. Als er das Gebiss aus dem Mund nahm, merkte das Publikum endgültig, dass er wohl ein bisschen "crazy" ist.
Während der Altersdurchschnitt am Freitagabend bei ungefähr 50 Jahren lag, kamen am Samstagabend deutlich mehr junge Leute zum Konzert. Der 20-jährige Nils Limberg kennt Slade von alten Kassetten seines Vaters, war aber vor allem von der Vorband begeistert. Nach einem 80-minütigen Auftritt jedoch war Schluss mit Glam-Rock. Die Rocker sind schließlich älter geworden, auch wenn man es ihnen auf der Bühne nicht angemerkt hat.
http://www.ngz-online.de/dormagen/nachrichten/altstars-rocken-in-zons-1.1624663
"Vi vill att folk ska känna sig unga igen" -
Slade in Örnsköldsvik, Sweden 13.8.2011
Allehanda 13.8.2011:
Enligt arrangörerna var det runt 5 000 personer på området under kvällen. Det är fler än vid Europes konsert förra året och Tomas Ledin året innan det.
Slade gjorde en stark spelning och levererade de flesta av sina stora hits.
Gitarristen Dave Hill hade bra fart under fötterna och bandet tycktes trivas på scen. Problemet var sångaren Mal McNulty som tog slut halvvägs genom spelningen. Avslutande "Cum on feel the noize" lät som"..."
"När Status Quo uppträder i Örnsköldsvik på lördag står de inte ensamma. Med sig från Storbritannien har de glamrockbandet Slade som efter 45 år inte ser något slut.
– Våra biljetter gäller livet ut, säger gitarristen och originalmedlemmen Dave Hill.
Trots att Slade varit ett tongivande band som färgat människors liv under flera decennier har gruppen fortfarande nya idéer.
Dave Hill, bandets gitarrist och en av de kvarvarande medlemmarna från starten 1966, erkänner att det finns skillnader mellan hur bandet ser ut i dag jämfört med när allt började.
Men kärnan – att brinna för musiken och att förgylla människors liv – är fortfarande densamma.
– Vi spelar musik för att få människor att känna sig unga igen, säger Dave Hill till Allehanda Nöje. Bland det finaste jag fått höra var när en person kom fram efter en spelning och sa "tack för att ni förgyllde min ungdom". Jag tror att vi aldrig blir gamla i våra huvuden. Inte när det gäller musik i alla fall.
Efter 45 år har Slade bildat ett tydligt och handfast arv. Under 70-talet var de ett av de mest formgivande banden inom den tidiga glamrocken och jämfördes med grupper som Sweet, Smokie och T. Rex.
...
– Sverige är underbart, säger Dave Hill. Slade har varit där och hämtat priser när våra plattor sålt guld, och vi spelade på Sweden Rock Festival för bara några år sedan. Brittisk och skandinavisk musik påminner mycket om varandra. Framför allt har ni Björn (Ulvaeus) och Benny (Andersson)! För mig är de Sveriges svar på John Lennon och Paul McCartney.
När Dave Hill får frågan hur länge till bandet orkar hålla på skrattar han.
– Så länge man brinner för musiken och har roligt på scen fyller man en funktion, annars är det ingen mening. I vårt band har vi fortfarande otroligt kul med det vi gör och det är huvudsaken. Det känns som att våra biljetter till musiken gäller livet ut."
14.8.2011: "Det ska även nämnas att Slade gör ett beundransvärt jobb som förband och att de gärna kunde få spela längre – om det inte vore för klena sångaren Mal McNulty som varken har röst eller uthållighet för att fronta bandet. Hade hans hals fått bestämma hade det aldrig blivit något extranummer."
http://allehanda.se/noje/1.3804318--vi-vill-att-folk-ska-kanna-sig-unga-igen-
06.08.2011 Fredrikstad, Norway
"My Oh My, for en super mimrekonsert !"
Gressvik summer weekend
Alle foto: Trine Sirnes
Slade, bandet som danket ut sine rivaler; som T Rex, Smokie, Garry Glitter og David Bowie med stadig nye hits på begynnelsen av 70/tallet, holder fremdeles koken.
Dagens band, ofte kalt Slade 2, har kun to av originalbesetningen igjen; trommeslager Don Powell og gitarist Dave Hill.
– 70-tallet var lykkelige tider, mimrer Dave Hill(65).
– Jeg husker vi var i Oslo i 1973. Det var galskap! Hylende 14-åringer. De samme kommer nå, og har gjerne med seg barna sine, smiler han.
Og smile gjør han ofte, denne sympatiske mannen helt blottet for stjernenykker.
– Min far kjøpte en gitar til meg via postordre når jeg var 13. Pappa ville ikke bruke mye penger på den, i tilfelle det ikke skulle bli noe av, forklarer Hill.
– Men, til tross for at det var en dårlig gitar, var det den som startet det hele. Fem år etterpå, i ‘63, møtte jeg Don Powell, og da var det gjort. Siden har vi nærmest delt livet sammen, på godt og vondt.
De har spilt for 100.000 på en gang, men synes det er det samme om det er for 1000.
– Dette er vårt kall i livet, og hver kveld går vi ut og gir alt. Kontakten med publikum gir oss masse tilbake, og vi tenker ikke på at vi har sunget mange av de samme sangene i 40 år. De blir nye hver gang.
Senere i år kommer bandet med ny plate, den første siden 1987.
– Det blir en blanding av gamle og nye låter. Vi starter opp innspillingen om to uker, og regner med og ha den klar før jul, avslører Hill. En av bandets aller største hits er «Merry Xmas everybody»
– Vi har ikke helt bestemt hvilke sanger som skal være med enda, men julesangen må vel være med, siden platen gis ut på den tiden.
Og, selv om datoen sa 6. august, var dette en av sangene som ble spilt på lørdagens konsert. Sammen med «My oh my», «Far, Far away» og mange andre av bandets hit’er.
Til stor jubel og allsang fra et fullstappet Gressvik torv."
F-B: http://www.f-b.no/kultur/my-oh-my-for-en-super-mimrekonsert-1.6407433
Photos: Gressvik Summer Weekend lørdag »
6.7.2011 Winterlingen, Germany
Schwarzwälder Bote 6.7.2011:
"Wo Winterlingen liegt, das weiß man jetzt: Mit der Classic Rock Night hat die Großgemeinde ihr zweites großes Festival, und das feierte am Samstag einen fulminanten Einstand.
Der lauteste Applaus gilt Michael Maier. Und das bei dieser Konkurrenz: Fools Garden, die Rubettes, Alan Silson von Smokie mit Band, Slade und das Electric Light Orchestra als Headliner ernten Beifall für ihre Musik – Maier dafür, dass die Musik in Winterlingen an diesem Wochenende spielt.
"Stimmung klasse, Musik klasse", schwärmt Jürgen Schairer, der aus Balingen, und sein Freund Ralf Fischer, der aus Winterlingen kommt, fügt hinzu: "Wenn so etwas hier stattfindet, dann spricht man nachhaltig über Winterlingen."
3.000 Gäste haben also viel zu erzählen: über sechseinhalb Stunden Klassiker, am Stück und nicht geschnitten, und über fröhlich-friedliche Atmosphäre – die Sicherheitsleute und das Rote Kreuz Winterlingen haben nicht wirklich zu tun. Im Gegensatz zu den Teams links und rechts des Festivalgeländes hinter dem Freibad: Ein origineller Doppeldecker-Bus, zur Bar umfunktioniert, ist ständig umlagert, und gegenüber rauchen der Grill und das Feuer unter den Schupfnudelpfannen, deren Verkäufer auch auf dem Hamburger Fischmarkt ihren Mann stehen könnten. "Schupfnudla! Kommet!" rufen sie ins Volk, und das greift zu. Schließlich treiben die Rocker-Legenden da vorne den Kalorienverbrauch in die Höhe mit Klassikern, die jeder kennt, bei denen jeder mitsingen kann. "Hier sind viele in meinem Alter", freut sich Jürgen Schairer. "Da bisch halt, wie du bisch!"
Die urigen Typen von Slade haben es ihm am meisten angetan – und nicht nur ihm: Auch für Marina und Wilma Pfeffer aus Bisingen haben’s die Herrn im gesetzten Alter und gar nicht gesetzter Aufmachung noch immer drauf (K.O.R. -Ilpo). Michael Maier hingegen freut sich bei seinem ersten Heimspiel als bürgermeisterlicher Festival-Bringer am meisten auf "ELO" (K.O.B. - Ilpo :-( )."
Während euch die Jungs von Major Healey mit ihrer Glam-Rock-Show frei dem Motto „The Wild Side Of The Seventies“ ordentlich einheizen, steht bereits eine von Europas erfolgreichsten Bands in den Startlöchern – SLADE! Seit 40 Jahren rocken Slade bereits auf der Bühne und präsentieren sich so frisch, wie nie zuvor mit Ihrer europaweiten Jubiläums-Tour 2011. Thunderbike hat Slade für euch an den Niederrhein geholt. Ein Event der Extraklasse, das ihr euch keinesfalls entgehen lassen solltet!
Mehr Informationen dazu >>> HIER
Hamminkeln (RP). Rund 2300 Fans beim Jokerfest auf dem Gelände von Thunderbike in Hamminkeln waren sofort aus dem Häuschen, als Slade an der B 473 aus allen Rohren losrockte. Viele kamen von "Far far away".
Den ganzen Bericht lesen >>> HIER
Mehr dazu lesen >>> HIER
Volker Rosenau & Rudolf Schubert, Schwarzenberg
28.05.2011 Schwarzenberg/Waldbühne, Germany: Slade, Puhdys, Harpo, Sweet,...
3.3.2011 Torwar, Warsaw, Poland: "We love rock"
Publiczność jest dla nich najważniejsza. Wszystkie trzy zespoły są obecne na scenie od wielu lat. Wczoraj muzycy zagrali na warszawskim Torwarze w ramach koncertu "We Love Rock". Smokie, Slade i the Sweet. Obejrzyjcie zdjęcia."
1.3.2011 Marcin Kostaszuk:
"Kolorowe dinozaury w ArenieSlade rozbujali widownię zestawem nieśmiertelnych hitów: od "Far Far Away" do "My Oh My" (© Waldemar Wylegalski)
Sentyment poznaniaków do starego rocka jest ogromny - choć we wtorkowy wieczór w Arenie widzowie należeli w większości do kategorii 50+, bawili się nie gorzej niż ich dzieci. Może dlatego, że przykład szedł ze sceny: przy pełnej sali Slade, Sweet i Smokie grali tak, jakby czas się dla nich zatrzymał.
Gdyński koncert We Love Rock, na którym wystąpiła wielka trójka brytyjskiego glam rocka, okazał się nie tylko świetną zabawą dla starszych fanów rock'n'rolla, ale również udaną lekcją muzycznej historii dla młodszych mieszkańców Trójmiasta.